Linnéa Wikman

Bibliotek, boxning & body horror

Linnéa Wikman är en västerbottnisk skräckförfattare som är född och uppvuxen i Skellefteå. Hon delar sin passion för skräck med sin sambo som illustrerar, men hennes två barn är inte övertygade. Läslusten väcktes tidigt och med den vaknade även fascinationen för mörka, skruvade berättelser. När hon som barn kom över grafiska tortyrscener i Olov Svedelids historiska berättelser mådde hon illa, men kunde ändå inte låta bli att återvända till texterna som gav henne mardrömmar. Vad var det som lockade med dessa blodbad, med kränkningarna av den mänskliga kroppen, med ondskan och mörkret? Hon är fortfarande inte helt säker, men utforskar det gärna i sina egna berättelser.

Linnéa sadlade om från en boxarkarriär till att arbeta som bibliotekarie på Skellefteå stadsbibliotek, där hon tillsammans med andra lokala eldsjälar arrangerar det årligen återkommande skräckkonventet Lidman/Lovecraft. Intresset för skräck är alltid närvarande och inspirationen kan komma när hon minst anar det, men oftast frodas de bästa idéerna när hon slår på en boxningssäck, sippar på en särskilt god dry martini eller springer i de norrländska skogarna.

I debutromanen Bärarn utforskade hon västerbottnisk folktro och lät läsarna ta del av en makaber saga om ett mörkt arv, våldsamma begär och köttslig frestelse. Sedan dess kan hon inte få nog av att fortsätta undersöka skräckens möjligheter i sitt skrivande. I kortromanen Ovum ruvar en kvinna ägg i sin hals och läsaren kastas in i en mardrömslik spiral av desperation, saknad och både psykiskt och kroppsligt förfall.

Att Linnéa brinner för skräckgenren märks både i hennes eget skrivande och mängden skräcklitteratur hon konsumerar. För henne är skräck ett sätt att utforska det oförklarliga, vandra in i mänsklighetens mörker och vrida vardagliga företeelser till sin spets. Hon strävar efter att få sina läsare att känna obehag och hennes texter kantas ofta av såväl body horror som mörk erotik.