Hur känns det så här kort efter boksläppet?
Jag känner mig väldigt lättad. Många av berättelserna har jag burit på så länge och jag har sett fram emot att släppa taget om dem. Själv älskar jag alla novellerna, så jag har känt att det nästan inte skulle göra något om ingen annan gillar dem – så brukar jag känna när jag vet att jag är nöjd. Mottagandet har dock hittills varit galet positivt och själva boken är så otroligt fin, med illustrationerna av Sofia och omslaget av Magnus. Hardcover dessutom! Sjukt! Jag är så oerhört glad.
Hur skulle du själv beskriva din novellsamling? Vilken sorts läsare passar den?
Det som knyter ihop berättelserna är att de handlar om skräcken i vardagen, i vår verklighet, i våra liv. Mörkret i människan och allra främst mörkret i systemet. Jag tror den passar skräckläsare som längtar efter ett budskap bortom äcklet, men som ändå gillar lite ordentligt gore.
Du ska visst också publicera en roman hos Swedish Zombie? Berätta om den!
Det är ett slags perverst, queert triangeldrama mellan två seriemördare och deras drömoffer – som de förstnämnda inte har en aning om är mycket mer rubbad än de är. I bitar av det här manuset känns det verkligen som att jag gått längre än jag någonsin gått förr. Det är väldigt mörkt, väldigt våldsamt. Jag har alltid velat skriva extremt, och det har jag gjort här. Det var stundvis ganska upprörande. Svettigt.
Vad skriver du på nu?
Jag har äntligen fått möjligheten att gräva ned mig i ett manus som jag började med för ett par år sedan och har längtat efter. Det handlar om queer community och demonisk besatthet. Jag jobbar på en urspårning i stil med Aronofskys Mother! Typ att allt börjar relativt normalt och blir heeelt sjukt. Andra influenser är Gretchen Felker-Martins böcker, Paul takes the form of a mortal girl av Andrea Lawlor, Exorcisten och Dantes Inferno.
Tipsa oss om en riktigt bra skräckbok att läsa!
Enligt mig är Our share of night av Mariana Enriquez den perfekta romanen. Man kan generellt inte gå fel med Enriquez. Sydamerikansk skräck är bara bäst.