På Dagens Arena tar Per Klingberg temperaturen på nutida svensk skräck i essän Skräcken i vår vardag. En välskriven text som tar vår samtida skräcklitteratur på allvar. Läs hemskt gärna essän i dess helhet, klicka här för att göra det.
Extra roligt för oss är förstås att vår nya bokserie Den nya skräcken får fin uppmärksamhet i texten. Kolla bara de här citaten:
… en uppfriskande ursinnig skildring av ett Stockholm som rör sig med vanföreställningen att det skulle kunna bli ett nytt Berlin eller Barcelona samtidigt som man gör sitt bästa för att göra livet surt för unga människor. Att Siris resa in i hämnd och vansinne sker mot en fond av nedbrända HBTQ-boenden, en kollapsad bostadsmarknad och brinnande skogar i allt hetare somrar känns helt kongenialt – och mitt i allt detta finns en distinkt ömhet och sorg, inte bortom de grälla skräckeffekterna utan bland dem.
Om Frida Windelheds Rött universum
Den korta romanen kan läsas som en svensk replik till Thomas Ligottis My Work is not yet Done (2002), en modern klassiker i den nischade undergenren corporate horror. Precis som den är Slaktmarker en lika våldsam som surrealistisk undersökning av den moderna företagsvärlden, där stressade strebrar efter bästa förmåga försöker orientera sig i ett vagt oidentifierat kontorslandskap som erbjuder gott om hurtiga entreprenörsklyschor men desto sämre med tydligt definierade arbetsuppgifter. /—/ Framför allt är det här en förvånansvärt brutal skräckberättelse, som så småningom närmar sig gränsen för det uthärdliga.
Om Jenny Lundins Slaktmarker