KG Johansson

KG Johansson är en svensk författare och översättare som har arbetat i många genrer. Han lärde sig läsa i femårsåldern och upptäckte snart dragningskraften i skräcklitteratur. Bland det litterära som skrämde honom mest fanns E. F. Bensons novell ”The Thing in the Hall” – och Bibeln, som ledde till funderingar kring domedagen. Under en vaknatt insåg han med ens att han kanske själv skulle nå paradiset, men tvingas se sin mamma störtas ned i helvetet – en upplevelse som snart befriade honom från religion.

Han växte upp med Kinks och Who och Hendrix och blev till slut musiker, men via översättande kom han att skriva själv, först några ungdomsböcker för sina barn, med tiden mer och mer ”vuxet”. Bland alla genrer han har prövat på betraktar han skräck som en av de svåraste … och därför så lockande. Han har skrivit body horror, främst i Biotika och Dom kallar oss zombier, men även ”vanlig” skräck i Svarthunden och Hålet (som fick ett sällsynt högsta betyg av BTJ).

Inspiration finns fortfarande hos äldre författare, som Algernon Blackwood och Charles Maturin, men naturligtvis också hos vår tids King, Simmons och andra. Och då och då klickar det till: den där nyheten, eller bara den där tanken … Så kom Svarthunden till genom en rysk Faust-film, där helvetet bestod av kullersten som gled omkring … och Hålet växte från en legend som berättades på musikutbildningen: man leker ”Anden och glaset”, och någon frågar ”Var finns djävulen?” och glaset bildar orden UNDER KÄLLARTRAPPAN – och självklart måste någon gå dit. Och det slutar inte bra.

Det finns annat att göra, en musiklärobok på amerikanska, ett omstartat rockband, tusen böcker att läsa, men när som helst kan det att hända igen – ett nytt frö slår rot, en ny berättelse växer fram, kanske bara en novell, kanske något större. Det viktiga är att sysselsätta hjärnan, för KG vet av erfarenhet att hans tankar kan vindla iväg åt de mest ohyggliga håll … om han inte bevakar dem, fångar in monstren, placerar dem i burar och bygger om dem till att inte skrämma honom.

Inte skrämma honom själv: utan andra. Det är Faust igen: någon som tror sig kunna tämja monstren och utnyttja dem. Fungerar det den här gången?